Klockan är alldeles för mycket och ändå är jag vaken. Kände för att skriva något långt inlägg men vad ska jag skriva? Det känns så onödigt bara, kanske borde stänga ner den här bloggen? Eller inte stänga ner kanske, har ju så jäkla många inlägg som jag ändå vill kunna läsa och påminnas om saker. Men sluta skriva helt? I don't know..

 

Oftast mår jag skitbra, då är allt verkligen bra. Jag har en underbar pojkvän som gör allt för mig. Han hämtar mig från jobbet nästan varje dag utan att jag ens behöver fråga. Han visar hela tiden att han tycker om mig, han pussar på mig jämt och säger hur söt jag är (fast jag har rufsigt hår, gårdagens smink och mjukiskläder) och jag VET att han inte vill ha någon annan än mig. Vi kan prata om precis allting och det känns som att jag har känt honom i flera år.  Och hans familj är helt otrolig. Till skillnad från exets familj som jag inte riktigt gillade (milt sagt. Förutom pappan, han var ascool!) så är Pirres familj så jäkla schyssta. Första gången jag träffade dom (innan vi blev ihop) så skulle jag skaka hand med hans pappa men pappan ger mig en ordentlig kram. Snacka om att känna sig välkommen direkt!

 

Sen har jag min fru, vettefan vad jag skulle göra utan henne. Visst, hon är som ett ostabilt eldmoln och man får akta sig för lågorna som kommer flygandes lite då och då. Men jag är ju isberget så mig kan hon inte rubba ;) Jag älskar att umgås med dig om vi så bara sitter och plockar hårstår från varandras ansikten (HAHA), tar långa promenader och snackar skit om killar, får dampiga skrattanfall eller ligger och kollar på serier och inte säger något vettigt alls. Det är jävligt tråkigt att vissa personer tar din vänskap förgivet men dom är ju stendumma som inte fattar vilken bra människa du är.

 

Min lillasyster, som jag älskar över något annat på denna jord. Gör vadsomhelst för den skitungen, och det glädjer mig att vi kommit varandra så mycket närmare. Man märker hur jäkla lik mig hon är på många sätt, haha.. Kan ju bara bli bättre och bättre på den fronten!

 

Men. När jag mår dåligt så mår jag verkligen skitdåligt. Det är inte så ofta, och verkligen inte lika ofta som efter jag blev dumpad. Då visste jag verkligen inte vars jag skulle ta vägen alls.. Kan ju säga att det var jävligt tur att jag har fina vänner som fanns där för mig för annars hade jag nog inte funnits alls. Det låter jävligt dramatiskt, jag vet, men aldrig någonsin har jag känt mig så jävla värdelös som jag gjorde då. Nåja, I got over it!

 

Hahahaha, så jävla osammanhängande och konstigt inlägg men ibland måste man väl öppna sig lite? Få skriva ut massa skit that makes no sense whatsoever? Mitt skal är så jäkla hårt att det skaver ibland ;) Dessutom är det ju ändå ingen som läser så jag behöver ju inte direkt vara orolig.. Har förresten varit rökfri i flera månader nu, minns bara inte hur längesen det var jag slutade. Nu måste jag bara sluta snusa sen är jag fri! ;D

 

Jag borde verkligen gå och lägga mig men jag är inte trött för fem öre.. Och jag borde verkligen lägga in en bild efter all den här texten men jag orkar fan inte.